Jag har ingen gloria och jag har aldrig fått medalj för den jag är eller för det jag gjort i mitt liv.
Jag har mina brister och jag har mina fel, jag är inte perfekt och långt därifrån.
Men jag vet om det och jag vet vad jag gjort och vad jag skulle ha gjort annorlunda.
Men vi lever idag och kan aldrig få något ogjort.
Därför vill jag leva idag och lära av mina misstag, få de dåliga sakerna att förbli glömt. Det gör ont, det gör. Det gör ont i våra hjärtan, men vi kommer aldrig kommer ifrån det.
Därför tänker jag leva idag.


Jag är inte mer än människa.
Jag kan vara för jävla bra att dölja att jag är sårad.
Jag kan spela på charader och få er lurade.


Vi vet våra misstag, men vi kan välja mellan att leva med dom tillsammans eller leva med dom utan varandra.
Vi kan välja mellan att vara varandras hat och alltid vara arga och leva med ovisshet om vad det kunde bli.

Finns ingen en jävel som är perfekt och det finns ingen annan än en själv som ska stå för sina misstag.
Sen handlar det om vad man anser vara äkta, eller inte och utgå ifrån det.

Vill man inte lyssna, skiter man i det. Så enkelt är det. Jag är inte den jag var igår.
Jag vet mina gränser, och jag vet vad som är äkta för mig.
Och det är det jag utgår ifrån. Sen får folk göra vad de vill. För jag är inte den jag var igår.

Jag lever idag.