Det var då, när musiken spelades varje dag, fina toner till musik som aldrig tystnade, som aldrig skulle tystnat.
Toner som alltid blev nya och spelade högre, dom tonerna som aldrig skulle ta slut.
Det var så längesen allt tysnade, som det försvann, som det blev trasigt men det har förstört den jag är och det jag vill ge.
Hur kan förändringen gå från en vacker värld till tårar, lögner & svek. Hur kan man lita på någon igen när förändringen är så tydlig och vetskapen att det kan hända igen. Nej jag varken sörjer eller saknar, jag hatar allt vad människan har gjort, det är det enda.