Genom hela livet får vi lära oss vem som är äkta, vad som är värd att kämpa för.
Vi älskar, hatar, gör misstag - lever & lär.
Antingen är vi den som sårar, eller är den som blir sårad.
Vi får lära oss att hanskas med lögner, svek & allt vad det nu hör till.
Vi bygger upp bilder, tankar som man värdesätter på topp tio i baktanke att den bilden aldrig kommer förstöras.
Så vad gör man den dagen allt slår tillbaka, bilden spricker och allt du trodde bara var i ditt huvud?
När alla drömmar går i kras, när du inte längre vet vad som är sant och inte.
När har man rätten att dömma en annan människa som är av samm skrot & korn?
När man anser sig vara en 'bättre människa', när man inte ser någon annan än sig själv? När man bestämmer sig att plocka ur personen ur sitt liv av den anledning att man inser att man inte är samma person, man har olika värderingar, man ser olika på saker & ting -tiden förändras, vi likaså. Det enda som inte förändras är vem man är för varandra.
Det var inte någon som sa att livet skulle vara en dans på rosor. Det är motgångar, besvikelse, brustna hjärtan & hat, om vi ska se till de dåliga sakerna. Varje motgång du tar dig igenom gör dig alltid till en starkare människa och för dig med en erfarenhet som du kan ha nytta av senare i livet.
Du har alltid val, i allt du gör. Begrunda alltid valen & fråga dig alltid i slutändan om det var värt det? För varenda val du gör medför alltid konsekvenser, och den dagen du ångrar dig kan det vara försent.
Sopa under din egen matta innan du börjar predika om andras misstag.
Se på dig själv, innan du dömer någon annan.
Väljer du bort en person ur ditt liv, lita inte då på att denne kommer tillbaka då det känns bra för dig igen.
Vilken väg man än tar, om man väljer med hjärtat eller förnuftet kommer det alltid komma ikapp dig.
& med allt vad vänskap, kärlek innebär finns det alltid något som förvånar dig.

Du är inte någon jag vill ha i mitt liv, det var bara en tidsfråga.